Hästvärlden har potential.. en debattartikel

Organisationen Djurens Rätt publicerade nyligen rapporten "Älskade hästar, en granskning av hästvärlden” som jag och Helena Richardsson (Stall Adam) läste med besvikelse och frustration, det hela ledde till att vi bestämde oss för att svara, här kommer den långa versionen som vi först skrev...

Vi är två engagerade hästföretagare som inte alls vare sig ställer upp på, eller känner igen den bild som målas upp av Djurens rätt. Vi vill därför klargöra vår syn, från hästföretagarhorisonten mot den bakgrund att rapporten inte ger en heltäckande bild av hästsektorn, dess omfattning och alla de påverkande faktorer som finns. Djurens Rätt missade ett gyllene tillfälle att sakligt ta upp problem och utmaningar för att driva på utvecklingen.

En realistisk rapport hade bestått av någon form av objektiv analys av både fel och förtjänster, vilket vi hävdar att ovanstående rapport saknar. Trovärdigheten hade ökat om författarna inte bara citerat åsikter från enskilda subjektiva personer och slarvat förbi viktiga fakta. Hela rapporten reduceras till ett "tyckande" som inte har den tyngd som det inledande avsnittet ingjuter med sina många referenser till kända volymer.

Det hade verkligen varit önskvärt att författarna, före publicering, skickat ut rapporten på remiss till expertis såsom exempelvis pedagoger, agronomer och veterinärer. Gammal litteratur kan ibland vara förbisprungen av nya rön, och därför måste man vara försiktig med att citera dem. Ett exempel är krubbitning, som enligt de senaste rönen inte beror på rastlöshet utan på magproblem.

Driv- och bärkraft finns inom hästsektorn, men kunnandet saknas!
Tvärtemot vad som skrivs i ovan nämnda rapport är svensk hästhållning ett föredöme i många avseenden. Det finns många duktiga hästägare, tränare och hästföretagare som verkligen kan häst och driver framgångsrika företag. Tyvärr är det så, att när kunden inte kan skilja på bra och dålig skinka, köper de ofta den billigare. Så är det i hästvärlden också.
Vi anser att det föreligger ett kvalitativt problem som är grundorsaken till hästvärldens allvarligaste brister. Många älskar hästen, men vet inte vilka behov de egentligen har.

Ridskolorna lockar till sig många entusiaster varje år, som efter en tid slutar för att köpa egen häst. Att äga häst lär du dig inte på ridskolan. Det beror på att ridskolan av tradition är formad på det militäriska sättet som skulle fostra kavallerister att fortast möjligt kunna ta sig fram på hästryggen och hade inte tid att lära sig all hästkunskap. Denna tradition måste snarast brytas och det ansvaret ligger på Svenska Ridsportförbundet.

Åtgärder krävs
För att höja kvaliteten på hästkunnandet krävs utbildning av alla potentiella hästägare, inte bara om ridning utan också vad som gäller för hästens skötsel och behov och även hur hästen skapar och bidrar till samhällsnytta och öppna landskap. Utbildningsnivån måste anpassas så att den kan komma så många som möjligt tillgodo. Hästmänniskor måste också uppmuntras att bli mer källkritiska genom att lätt kunna få tillgång till korrekt information, inte fabricerad av partiska författare med privat agenda.

Högre kvalitet på hästkunnandet skulle sannolikt också bidra till att hästmänniskor skulle ställa högre krav på hästföretagare som i sin tur måste förbättra sina produkter och göra allt bättre för hästen (det innebär i förlängningen också att de som satsat på kvalitetsstall äntligen kan få betalt för produkten, eftersom kunden känner igen bra hästhållning). Att - som Djurens Rätt - klaga på symtomen förändrar inte orsakerna.

Branschorganisation saknas
Hästsektorn i Sverige omsätter ca 20 miljarder kronor idag, enligt skatteverkets nyligen publicerade promemoria. Man räknar med att ca var 10 häst skapar ett heltidsjobb. Det ger ett litet bättre perspektiv på omfattningen av hästnäringen idag. Den kraftiga expansionen inom hästsektorn de senaste tio åren har skapat en mängd nya verksamheter, arbetstillfällen och yrkeskategorier som kraftigt skiljer sig från traditionellt lantbrukande och följaktligen har andra behov och möjligheter.

Det finns en rad intresseorganisationer såsom LRF, Hushållningssällskapet, Ridsportförbundet m.fl. som jobbar med häst- och landsbygdsfrågor utifrån olika perspektiv, men alla saknar helheten utifrån ett strikt hästfokus. Hästföretagarna saknar en branschorganisation. Kommuner och regioner saknar en aktör att föra dialog med när det gäller hästrelaterade strategiska tillväxtfrågor som t.ex. planfrågor, turism och myndighetsutövning.
Omfattningen av hästsektorn är idag en central sysselsättnings- och tillväxtfråga för landsbygdens tillväxt. Det är tydligt att det finns ett stort behov av samordning och kompetensförsörjning, för alla parter.

Hjälp oss bota orsaken, så försvinner symptomen!

Helena Richardsson, Stall Adam, Göteborg.
Maria Abrahamsson, Tjuvkil Mellangård, Lycke.