Utbyte; Miljöteknik mot hur man hanterar utanförskap..

I Sverige är vi duktiga på förnyelsebar energi, ny teknik och en massa andra saker. Men, när det gäller att ta hand om utsatta och svaga människor - är det bara att konstatera att vi inte är lika bra. Jag tror att vi är väldigt upptagna med, och strävar hårt(t.om över blockgränserna) för att alla ska passa in i någon slags bild, känna igen sig, i normen för det vi kallar "vanliga människor".

Man ska ha ett lagom jobb, ha ett lagom hem, se lagom ut och uppföra sig lagom. Så fort någon inte är lagom (och här måste jag säga att vi också har ett generationsproblem, för varje generation har sitt koncept för vad som är lagom) så blir det ett problem, tillockmed till ett hot mot normen. Ni har väl hört Willy Crawfords låt "samma typ av annorlunda saker"..?

Jag tror att det är läge för ett massivt utbytesperspektiv i för beslutsfattare. Det är dags att utmana fördomar och förutfattade meningar och bredda perspektiv.

Jag tror att vi hade sänkt både co2-utsläpp och socialt lidande, om alla kommuner i Sverige hade ett utbyte med en ort i något land i tredje världen. Ett vinna - vinna utbyte skulle kunna vara förnyelsebar energi - social utveckling.

Jag har haft chansen att göra några resor till både fattiga och rika länder, och jag måste säga att det finns inget tvivel om var jag lärde mig mest om utanförskap. När jag idag läser Anna Lönn Lundbäcks debattartikel i GP om utsatta barn, tänkte jag på Sydafrika och hur de jobbar i kåkstäderna där...