Om livet, mest som moderat miljöpolitiker

torsdag 23 april 2009

Kan en häst känna sorg?

Häromdagen (när jag var i Köpenhamn) föddes det ett föl i vårt stall som legat så illa inne i sin mammas mage att frambenen blivit missformade. Efter en dramatisk fölning, där sannolikt fölungen inte kommit ut själv, med hjälp av människohänder följde en ilfärd till närmaste djursjukhus, i Skara. Väl där konstaterades att det stod inget att göra, fölungen kunde inte resa sig själv så det lilla hingstfölet avlivades.

Sådant händer ibland och alla vi som håller på med hästar och avel är medvetna om att detta kan hända. Vi vakar över våra ston när de ska föla, för att om möjligt kunna hjälpa till om problem uppstår. Det dramatiska är att en häst fölar väldigt snabbt, efter det att vattnet går så tar det ungefär 20 minuter tills fölet är ute. Om allt går som det ska vill säga.. Anledningen till detta är att hästen är ett flyktdjur.

Men, vad händer när fölet dör?

I det vilda så lämnar inte stoet sitt döda föl, hon går och betar runt fölet, går fram och buffar på det med jämna mellanrum för att se om det kvicknar till. Allt efter vad tiden går så vidgar stoet sina cirklar och till slut så lämnar hon fölet. Då har hon förstått att det inte kommer att resa sig och följa med. Den övriga flocken drar sig vidare och tillslut hamnar stoet i ett läge där hon får välja mellan att stanna kvar eller följa flocken. För sin överlevnad följer hon flocken. Detta är naturligtvis en instinkt, och jag tror inte en häst kan känna sorg. Men, jag tror att ett sto känner starkt att hon ska ta hand om det liv som hon har satt till världen. Och, för att kunna släppa det måste man förstå att det har dött. Om man tar bort ett dött föl för tidigt så letar stoet efter fölet. Om kattmammans ungar dör och man tar bort dem utan att kattmamman har förstått att de är döda kommer hon att leta efter dem.

Därför har nu Ellen sitt döda föl i sin box, för att hon ska förstå att fölet är dött. Det kan ta några dagar men det syns när hon slutar att vakta över det. Då har hon förstått att det är dött.

Jag har själv en gång suttit på sjukhuset med mitt döda barn i famnen, och jag vet att det är svårt att förstå. Det tar tid, det som tar mest tid är att bli av med den där där "ta hand om känslan" som finns inom en mamma som fött ett barn.

För min del var det nog lite lättare att förstå, efter att ha sett hur det fungerar i djurens värld.

1 kommentar:

Marie Charlotte Gren sa...

Oerhört fint och insiktsfullt skrivet. Min dotter som snart gått ut 1a ring på gymnasiet har en dröm att bli veterinär. Som mamma dras mina ögon extra till allt med koppling häst-människa eftersom min dotter är hästfreak sedan 4-årsålder, då hon började rida. Sedan 4 år tillbaka är hon med vovve oxå. Själv rider jag oxå numera och har ett mkt stort hjärta för levande ting.
Marie Charlotte